Green Days cover på John Lennons Working Class Hero är riktigt bra.

Sitter i min soffa på en hög av kläder. I sängen ligger min underbara men väldigt trötta pojkvän och sover. Han är så söt när han sover så kan inte låta bli att titta på honom med ett leende på läpparna.

Natten blev helt galen. Körde och hämtade Sötast i Ängelholm, släppte av Dennis i Höganäs och sen vidare mot Helsingborg. Tydligen så hade min pojkvän glömt nycklarna i Ängelholm så det var bara att köra hem till mig. Tror att klockan nästan var halv sju när vi steg av bilen. Haha han är ju riktigt glömsk. Fast detta kommer han få höra länge tro mig.

Nej nu ska jag faktiskt krypa ner bredvid min Sötaste och krama om honom.

Jag börjar bli riktigt trött på mig själv och min sjukdom. För det är just det min depression är - En sjukdom!
Den har verkligen förstört så mycket för mig och det känns som att den inte är riktigt färdig än.
Min osäkerhet och tvivel orsaker en hel del problem. Hur mycket jag än litar på en person känner jag ändå en viss osäkerhet. Detta beror bara på mig inte på någon annan.

Innerst inne vet jag sanningen men, ändå tvivlar jag. Det är mina tankar som styr det hela. Jag tänker på tog för mycket och oftast är det inget posetivt som dyker upp i mitt huvud.

Jag hoppas verkligen att denna osäkerhet, tvivel och mina negativa tankar försvinner snart. Vill inte att de ska förstöra något som gör mig lycklig och glad. Jag hoppas bara att denna person förstår hur lycklig han gör mig.
Med honom vågar jag ta de chanserna som jag i vanliga fall inte skulle ha vågat ta. Han får mig att leva och skratta.

Denna veckan har varit fruktansvärd. Har inte alls känt ingen mig själv. Jag vet, mina vänner vet att jag normalt inte är så. Jag är en glad och sprallig tjej. Jag hoppas verkligen att jag blir mitt gamla glad jag nästa vecka!

Igår var jag med om en riktig härlig upplevelse. Tillsammans med Susse satte vi oss i ett litet 4 mans flygplan med vår pilot Simon. Fnittriga, nervös och ivriga kände vi hur vi lyfte från marken. Under hos såg vi vår lilla by bli mindre och mindre. Vi sa inget bara satt där och fnittrade. Det var en riktig häftig upplevelse som jag gärna gör om fast kan vänta till det har blivit lite grönare ut.

Mitt hjärta det slog när Simon gjorde en så kallad fritt fall. Tänk er när man åker över en liten backe och man får den dära kittlande känslan i magen ungefär så var det fast med ett flyplan. När Simon steg med nosen och sen släppte den igen kändes det precis som jag lyfte från sättet och den här jobbiga men härliga känslan i magen fick mig att skratta.

 

Här lämnar vi Ljungbyhed bakom oss och tar sikte mot Röstånga.

 

Så här glad var jag i det lilla planet.

Vilken tur jag har att man inte ser hur nervös jag var.

 

Upp väg mot Perstorp flög vi över Hallaröd och

Susse fick se sitt gamla hus från luften.

 

2 glada och fnittriga vänner får tillsammans uppleva en

otrolig resa i ett litet flygplan.

 

Här sitter vi 2 vänner. Stolta och glada över vad vi har fått uppleva.

 

Vill passa på att tacka Simon för att vi fick följa med.

Det var en upplevelse som man aldrig kommer glömma.

Tack så mycket Simon!!!

Årets första fika utomhus!

Det var riktigt länge sedan jag vaknade upp utvilad. Inatt har jag sovit hela natten. Har inte vaknat en ända gång. Det bästa är att jag inte heller hade tagit mina sömn tabletter. Efter att ha sett hela onsdagen i svart och tvekat på allt ska jag idag förhoppningsvis reda ut ett och annat. För vad har jag egentligen att vara osäker på?

Imorse vaknade jag med ett leende på läpparna. Redo att ta tag i denna torsdag och se vad den har att erbjuda. Jag vet inte hur länge denna underbara känslan kommer att hålla så därför tänker jag njuta av den varje minut som går. Idag har jag en känsla av att jag kommer få en underbar dag. Jag hoppas verkligen jag får träffa Sötast idag. Behöver verkligen prata med honom.

Idag ska jag:

• Rensa bland alla min kläder. Ska var bestämd och inte tänka att det är bra att ha.
• Umgås med vänner.
• Göra en snabb städning. (Behövs)
• Skippa gymmet och ta en härlig promenad utomhus.
• Göra det jag känner för. Skippa måstena.

Vissa dagar är man extra glad för att man har så många underbara människor runt omkring sig. Familj och vänner som lyssnar på en och som ställer upp i vått och torrt.
Det är de människorna som är guldvärda. Tyvärr är det så att vi ibland glömmer visa och säga hur mycket vi uppskattar att ha sådana underbara människor omkring oss.

Jag har haft en riktigt dålig dag. Har inte känt för att göra något utan bara legat under en filt och kollat på tv (knappt det heller). Tårarna har runnit ner från min kind och tankarna har varit många och negativa.
Efter att ha fått prata ut hemma hos Anna cyklade jag hem med ett lättare hjärta.

Ibland är det bara det som behövs - Att få prata av sig med en vän.
Visst får jag prata av mig varje onsdag på sjukhuset men, det är inte samma sak som att få prata med en vän. På sjukhuset blir det mer att man gräver i såren för att hitta källan till problemen medan en vän lyssnar och man kan ha en diskussion om det.
Jag vill att alla runt omkring mig ska veta att det har absolut inget med dem att göra. Det är jag själv som tror och styr över mina egna tankar. Jag vill inte tillåta mig till visa saker här i livet. Vilket både gör mig ledsen och osäker.
Jag begär inte att ni ska förstå mig eller tycka synd om mig men jag vill att ni ska veta hur underbara ni är och hur mycket jag tycker om er.

Idag blev det riktig tuff träning. Jag fick på mig lite förstora brandkläder och tuber på ryggen sen gick jag med 15 graders lutning uppför i 8 minuter. Svetten bara rann och jag trodde aldrig jag skulle klara det. Ibland klarar man mer än vad man tror. Var riktigt stolt när de åtta minutrarna hade gått och jag insåg att jag verkligen klarade det. Hade nog kunnat fortsätta gå bara för att visa att jag kan om jag vill. Efteråt kände jag mig inte så hemskt trött var mest bara varm.

 

Det bästa av allt var att min bror faktiskt blev stolt över mig.

Detta kommer jag leva på ett tag.

 

Undra om jag lyckades imponera på någon mer?

(Tråkigt att det inte blev någon bild när jag går uppför)

Nu börjar sömnlösheten och den dåliga matlusten ta ut sin rätt.
Jag känner mig konstat trött och har en fruktansvärd huvudvärk som inte verkar vilja försvinna. Inget verkar fungera mot min huvudvärk eller mot mina sömnlösa nätter.

Jag vet att mina sömnlösa nätter beror på min depression. Jag är väldigt orolig när jag sover och vaknar för minsta lilla. Trots att jag har både insomnings tabletter och sömntabletter så sover jag bara 2-3 timmar per natt. På dagarna sover jag inte alls någonting. Det kan hända att jag slummrar till en liten stund men, kommer inte in i någon riktig djup sömn. Så fort jag börjar drömma så vaknar jag och sen kan jag inte somna om.
Nu ska jag börja gå på en sömnskola och förhoppningsvis lära mig några knep. Jag hoppas verkligen att jag får sova en hel natt snart för detta börjar bli riktigt jobbigt. Jag vill kunna sova en hel natt utan att vakna upp efter 3 timmar.

Vad min dåliga aptit beror på har jag ingen aning om. Det är precis som min kropp förbjuder mig att äta. Jag får tvinga i mig mat bara för att jag ska få i mig lite näring. Efteråt brukar jag få en sån ångest för att jag har ätit och mår dåligt istället. Det kan gå flera dagar utan att jag äter något och jag känner ingen hunger heller. Inget smakar något. Inte ens pasta som jag älskar tycker jag är gott längre.

När jag tar detta med min psykolog och läkare får jag ett svar; Det är ju inte bra! Nej det vet jag att det inte är och jag tycker det är så otroligt jobbigt att ha det så här. Jag börjar känna att orken i kroppen börjar försvinna och jag kan lätt bara ligga hemma på soffan och kolla tv.
Fast jag måste ta tag i dagen annars går jag ner i en svacka igen.

Har fikat med Linda och fått träffa hennes söta son för första gången:) tänk som liten man kan vara. Grattis igen Linda och Kim

Grattis Simon!!!

Idag är du äntligen klar.

Nu är du ingen elev längre nu är du en riktig pilot.

Flyg lugnt!!

GRATTIS ännu en gång

 

mathilda, lizette, André hittar på bus och äter glass. Riktiga busungar!

Solen skiner men tyvärr är inte himlen lika klar som den var igår. Jag ska inte klaga. Snön börjar försvinna och snart kan man se flera vår tecken på marken.

Nu på förmiddag ska jag precis som alla andra onsdagar till Sjukhuset och träffa min Psykolog Lena. Efter det ska jag några ärende innan jag ska hämta André på dagis.
Sanna och Andreas jobbar ikväll så ska vara hemma hos "mina" 3 små barn och mysa. Så ingen träning idag alltså.
Så här ser min dag ut. Vet inte riktigt om jag hinner blogga något mer idag men man vet ju aldrig.

Idag har jag haft en riktigt härlig dag tillsammans med Anton. Susse kände sig inte riktigt 100 så jag tog med Anton på lite bus. Vi började med en tur till fiket. Där vi självklart tog en fika och pratade med Tobbe eller Anton busade med Tobbe. Anton gillar verkligen att gå till fiket och träffa Tobbe.

Efter det ville Anton gå hem till mina föräldrar och busa med hundarna och med min pappa. Min föräldrar tycker väldigt mycket om Anton och frågar alltid om Anton. Han och Susse har blivit en del av min familj. Anton busade med Skrållan och han fick nog några blöta pussar med.

Sen tog vi en runda in på flyget innan vi mötte upp Simon och lite senare kom även Susse. Vi gick en runda till innan Susse skulle köra till Eslöv.

 

Det blev en hel dag ute i det härliga vädret och en massa mys. Anton är verkligen en glädje spridare och sådana här dagar får mig att må riktigt bra.

 

Försöker få Skrållan att jaga han men

hon var mer intresserad av att äta snö.

Jag hade rätt det blev en härlig dag!

Innan jag sprang ner på gymmet gick ju upp om Susse och Anton. Pratade knappt med Susse på hela förra veckan. Det var till och med så att hon och Andy pratade mer med varandra än vad jag och Susse gjorde. Trevligt att de kommer så bra överens.

Kände mig riktigt flitig idag på gymmet. Jag pushar mig själv ganska hårt och mina mål blir högre och högre. Det är ju som sagt snart sommar och vad gör man inte för att se bra ut i en bikini?

Jag har även hunnit med och kollat lite jobb, tvättat bilen och skvallrat med Sanna. Konstigt nog finns det alltid något nytt och spännande att prata om haha.

Nu ska jag strax kör ner till Tobbe och passa lilla Liam. Får se vad han hittar på för bus ikväll.

Även idag ser vädret ut att bli riktigt härligt. Så ska försöka vara ute så mycket jag kan idag och kolla efter vårtecken. Längtar verkligen efter våren nu. Vill kunna sitta ute och fika med vännerna och njuta i solen. Slippa ta på sig massor av varma vinterkläder.
Denna vintern har varit ovanligt lång vilket vi här nere i skåne inte är så vana vid. Men visst är det mysigt med en riktig vinter för en gång skull.

Har inte så mycket planerat idag. Ska ta mig ner till gymmet om en liten stund. Sommaren närmar sig och jag vill komma i form till Beach 2010.
Ikväll ska jag passa lilla Liam hemma hos Tobbe. Så förutom det ska jag bara ta dagen som den kommer.

Gårdagen var helt otrolig. Det var en riktigt härlig och rolig dag. Mycket god mat och många skratt. Medans vi "tjejer" överraskade mamma med Spa så stod herrarna i köket och förberede kvällens middag.

Vi var 6 galna "tjejer" som intog Hälsa och Helhet i Kristianstad för en dag på Spa. Vi började med en lätt lunch som bestod av en riktigt god pasta sallad och till det drack vi Loka. Efter det att vi hade ätit upp och delat ut mat till varandra var det dax att inta badet. Först gick vi ut på takterassaen och satte oss i jacuzzin. Det var riktigt skönt att komma ner i det varma och bubblande vattnet. Som att vi satt ute var det riktigt kallt ovanför vattnet. När vi började känna kylan i ansiktet gick vi in och satte oss i det Japanska badet. Även där var det härligt varmt vatten. Vi hade riktigt roligt. Pratade minnen och skrattade på tok för mycket då man ska prata lugnt och tyst där inne. Vilket vi i släkten Hindorf har svårt att göra.

4 av oss vågade sig även på att prova det turkiska badet och jag var en av dem. Det var riktigt riktigt kallt. Vilket min kära moster kan intyga men hon gav oss alla ett gott skratt. Haha systrarna Hindorf i ett nötskal säger jag bara.

 

Vi hade fått order från morbror Jan att infinna oss vid matbordet prick klockan 1800. Så vi alla hoppade in i duschen eller ja. Jag och min kusins sambo Josefin hoppade in i samma dusch. Så första gången vi träffas så duschade vi tillsammans. Tror att vi kommer leva länge på det haha. Roligt var det.

 

När vi kom hem så blev även jag överraskad då min morbror Kents fru Inger dök upp. Har inte träffat Inger på hur länge som helst och hon är alltid så glad. Det var verkligen super kul att träffa Inger.

Det var skönt att komma hem till ett dukat bord. Där herrarna hade gjort 3-rätters. Det var riktigt riktigt gott. Det kändes som man var på lyx resturang fast i hemma miljö. Det skålades för allt, det blev ännu mer skratt och även lite sång.

Som ni kanske har förstått så hade jag en otrolig lördag. Som jag gärna gör om minst 1 gång om året. Min släkt är helt underbar och stöttande i alla lägen. Vi träffas dock alldeles för sällan men, kul har vi tillsammans.

Vi fick sitta i ett eget rum och äta var goda lunch.

Haha jag vet att bilderna ser roliga ut men

ville visa att jag verkligen badade i det Turkiska badet.

Så här kul tyckte jag det var att sitta

utomhus i en varm jacuzzi under en blå himmel

Jag har verkligen haft en helt otroligt underbar helg. Jag har fått umgåtts med människor som jag tycker om och har fått uppleva väldigt mycket skratt och galenheter.
Det är sådana här helger som jag mår bra. Att få vara omgiven av människor som jag tycker om och som tycker om mig för den jag är det är guldvärt.

Helgen ska jag avsluta med en härlig promenad ute i solen och bara njuta av min tillvaro. Imorn börjar vardagen och man vet aldrig vad den har att erbjuda men bakom mig lägger jag en underbar helg.

Jag ska snart sätta mig i bilen och köra till Kristianstad på bus. Jag har en känsla av att det kommer bli en underbar och härlig dag. Tyvärr kan jag inte berätta vad jag ska göra som att det är en överraskning och man vet ju aldrig om hon läser min blogg. Har packat ner kameran så förhoppningsvis kommer det bilder och jag kommer även berätta vad jag har gjort mendet får vänta till ikväll.

Varför blir man nervös när man ska få träffa killens vänner?
Vad är det egentligen som man är rädd för?

Igår fick jag träffas Sötast vänner. Inga av mina undanflykter fungerade och jag fick snällt ta mig in till Helsingborg och träffa dem. Mitt hjärta slog dubbelt så fort och jag var nervös över vad de skulle tycka om mig.
Det var inte så farligt som jag trodde. Hans vänner var jätte trevliga och jag fick hör en del om Sötast. Det var en riktigt trevlig kväll trots det att jag var riktigt trött under kvällen. Jag hoppas jag får träffa hans vänner fler gånger. Förhoppningsvis är jag inte alls nervös nästa gång.

Sötast var helt underbar mot mig igår och jag var inte ett dugg osäker på vad han tyckte om mig. Han visade verkligen att han tyckte om mig. En härlig känsla.
Det kändes inte alls roligt att lämna han imorse. Inatt åker han upp till Stöten i en vecka så får inte träffa honom på hela nästa vecka. Jag hoppas han får det härligt uppe i Stöten och att han iaf tänker och saknar mig lite.

♥

Som liten levde jag ett väldigt aktivit liv. Hela min familj var väldigt aktiva i olika idrottsföreningar. Själv sysslade jag med fotboll, innebandy, ridning och simning. Då min bror spelade hockey var jag även med honom på träningarna ibland. Med andra ord hade jag väldigt liten ledig tid på min fritid. Jag satsade mest på simningen då både jag och många andra sa att jag kunde gå långt med den. Det var kanske inte bara därför jag simningen blev en stor del av min fritid. Jag tyckte det var roligt. Komma hem efter varje tävling med medaljer är väldigt stor när man är liten.

Efter en muskelbrisning i vaden och sjukdom var jag tvungen att ge upp simningen. Vilket jag inte alls ville men var tyvärr tvungen till det. Efter det försvann mitt aktiva liv och jag blev mer och mer lat. Jag hade ingen lust till att träna och idrotten var trist. Jag hade kommit in i en ond cirkel som var för mig väldigt jobbig att ta mig ur.

Nu sådär 10 års sedan sen jag slutade simma har jag äntligen hittat tillbaka till mitt aktiva liv igen. Jag verkligen längtar ner till gymmet och jag vill träna hela tiden. Fast som att det inte är bra så får jag ju vila några dagar. (Jag kan erkänna att det är väldigt svårt för mig att hålla mig bort de dagar som jag vilar.)

Det värsta jag vet är nog att skriva ansökningar. De blir aldrig som jag vill ha dem utan de blir bara en massa tråkig information. Igår var jag tvungen att sätta mig ner och skriva en ansökan. Innan jag skickade in den läste jag självklart igenom den. Så stolt jag blev över den. Jag är riktigt nöjd med den och hoppar den kan ge mig något jobb i vår.

Årets drömmar och mål när det gäller arbete och studier:

• Skicka ut så många ansökningar som jag bara kan och hoppas på det bästa.
• Skicka in en ansökning till skola.
• Skaffa mig en utbildning som jag trivs med och senare kanske vidarutbilda mig.

Årets drömmar och mål när det gäller livet:

• Inte ha för höga förhoppningar om saker.
• Låta allting ha sin gång.
• Fortsätta med min träning och bry mig mer om min hälsa.

Jag försöker att inte sätta upp allt för stora drömmar och mål. Blir det då inte som jag vill så blir jag så besviken på mig själv. Jag vill lyckas med något. Jag känner att det är bättre att ta det lite som det kommer. Det ända jag kan göra är att försöka ändan till jag känner att jag har lyckats uppnå något.

Har haft en härlig helg i Helsingborg tillsammans med en underbar kille. För en gång skull på väldigt länge kan jag känna lycka. Allt är inte löst ännu men jag hoppas att inom en snar framtid att jag får känna av lyckan fullt ut.

Det känns att våren är på ingång. Solens strålar värmer mitt bleka ansikte. På min promenad möter jag människor som liksom jag har längtat efter solens strålar. Snön smälter sakta men säkert bort och snart kan man plocka undan alla vinterkläder. Börjar längta efter att få ta på mina sandaler och få gå barbent genom byn.

 

Just nu känner jag en underbar känsla inom mig. Det är precis som jag har fjärilar i magen. Jag har börjat känna saknaden och längtan efter någon speciell.  Någon speciell som gör mig glad och får mig känna mig trygg i mig själv. Han är en underbar kille som jag dock inte känner så bra ännu men hoppas på snabb ändring.

 

Förrutom pirret i magen så vill jag även tala om att i slutet av maj födds mitt första syskon barn. Jag längtar efter att få bli moster och kunna lära henne allt positivt som livet har att erbjuda. Trots att livet har sina upp och nedgångar vill jag att hon ska veta att jag finns där för henne. Precis som hennes mamma, min storasyter har funnits därför mig. Jag älskar min syster och ser fram emot att få träffa hennes dotter.

 

Jag vill även passa på att GRATULERA mina vänner Linda och Kim till deras söta lilla pojke som föddes igår den 6 mars. Ska bli spännande att få träffa er lilla son och se han ta steget ut i världen.

 

Idag har jag spenderat dagen inne i Helsingborg. Åkte in i förmiddags och blev upp hämtad av Sötast.

Har haft en riktigt mysig dag tillsammans med Söt. En mysig och härlig dock kall promenad nere i Norra Hamnen. Frusen som jag är så hoppade jag på att iaf få en varmande kram men icke. Lite besviken. Förutom det har det varit en kanon dag. Jag hoppas jag får spenderar flera sådana dagar med Sötast.

 

Nu ikväll blir det vin och massa mys. Så härligt att ha någon att som man kan kramas med i soffan. Vilket jag faktiskt ska göra nu. Kan ju inte vara otrevlig mot underbara Söt.

Precis som för alla andra går mitt liv i våger. Vissa dagar är jag riktigt nere och andra är jag på topp. Hur min dag blir är inget jag kan påverka. Jag kan vakna upp på fel sida eller kanske har det hänt något tråkigt och jobbigt.
Fast just de dagarna som jag känner mig nere är jag glad över att jag har vänner som får mig att skratta och ha roligt.

Jag har sagt det förut och säger det igen.

Ni är verkligen guld värda♥