Som liten levde jag ett väldigt aktivit liv. Hela min familj var väldigt aktiva i olika idrottsföreningar. Själv sysslade jag med fotboll, innebandy, ridning och simning. Då min bror spelade hockey var jag även med honom på träningarna ibland. Med andra ord hade jag väldigt liten ledig tid på min fritid. Jag satsade mest på simningen då både jag och många andra sa att jag kunde gå långt med den. Det var kanske inte bara därför jag simningen blev en stor del av min fritid. Jag tyckte det var roligt. Komma hem efter varje tävling med medaljer är väldigt stor när man är liten.

Efter en muskelbrisning i vaden och sjukdom var jag tvungen att ge upp simningen. Vilket jag inte alls ville men var tyvärr tvungen till det. Efter det försvann mitt aktiva liv och jag blev mer och mer lat. Jag hade ingen lust till att träna och idrotten var trist. Jag hade kommit in i en ond cirkel som var för mig väldigt jobbig att ta mig ur.

Nu sådär 10 års sedan sen jag slutade simma har jag äntligen hittat tillbaka till mitt aktiva liv igen. Jag verkligen längtar ner till gymmet och jag vill träna hela tiden. Fast som att det inte är bra så får jag ju vila några dagar. (Jag kan erkänna att det är väldigt svårt för mig att hålla mig bort de dagar som jag vilar.)