Varför ska det vara så jobbigt?
Har inte träffat Sötaste sen i lördags morse och jag saknar honom riktigt mycket.
Hade glömt bort hur det var att sakna någon men det är riktigt jobbigt.
Jag längtar riktigt mycket efter Sötast underbara kramar och hans trygghet.

Nu är han snart hemma igen och jag längtar så till söndag.
Då ska jag äntligen få träffa honom och krama om honom.
Denna veckan har gått så enormt sakta så jag vet inte vad. 1 timme har känts som 1 dygn.

Samtidigt som jag saknar han så mycket och längtar efter hans kramar hoppas jag att de har haft kul där uppe.
Trots att det kanske inte blev som de hade tänkte sig.