Oj vad länge sedan det var jag skrev här. Jag hinner inte rikgt med att skriva men, ska försöka skriva ikväll när man slutat jobba.
Här nere tar man en dag i taget. Jag hoppas verkligen jag hittar något annat nu till hösten för jag vill verkligen stanna här får se vad som händer
nej nu skriker barnen så får välkl springa och kolla vad det är om

"du har hört vad som här hänt va? ja med johan ditt ex"
Ett sådant mail fick jag igår. Sjävlklart så blev man orolig och skickar mail tillbaka direkt men, efter 2 mail och inget svar så slår jag en signal till min kompis.
Hon berätta att han hade blivit ihjäl klämd. Jag visste inte vad jag skulle tro.
Självklart blev jag chockad och tänkte nej det kan inte vara sant.
Ringde hem till mina föräldrar om de visste något men, nej det blev lika chockade som jag.
Senare på kvällen så fick jag reda på vad som hade hänt och Ja. Han har blivit ihjäl klämd.
Livet kan vara så grymt.
JUst nu vill jag bara sätta mig första bästa plan och flyga hem.
Jag har kännt han sen jag var liten. Vi gick på samma dagis och var tillsammans i typ 9 månader.
Nej nu orkar jag inte skriva mer. Har inte sovit något och bara gråter.
Saknar han och vill bara hem till alla mina kompisar där hemma

Tänkte att man kanske skulle skriva en rad eller 2 här inne. Var ju ett tag sen men, ska jag vara ärlig så har jag inte hunnit riktigt med allt som jag ska göra.
Nere i Tyskland är det riktigt vaarmt kan jag säga och absolut ingen hit att vara förkyld på heller.
Hatar att vara förkyld och febrig ingen som tar hand om lille mig.
Vet inte vad jag ska skriva händer ju inte så mycket direkt.
Hade besök i helgen av min kära moster med följe var roligt att träffa dom. Lämna min kamera till mitt ena kusin barn och så hade man 100 nya bilder bara så där... ganska så bra.
hihi nej nu ska jag skriva i resedagboken med så de inte blir arga på mig