Vilken dag det har varit. Har umgåtts med underbaraste Susse Tuss hela dagen. Vi har haft en riktigt härlig dag med många skratt och knasigheter. Jag kan verkligen skatta mig lycklig att jag har fått lära känna Susse Tuss. Trots att vi inte har känt varandra så länge (knappt 2 år) så känns det som jag har känt henne hur länge som helst. Vi har verkligen en underbar vänskap. Som ni kanske ser på bilden här nedanför.

Som ni redan vet så har det varit en underbar dag. Det har verkligen varit en bra dag. Som sjukskriven så måste jag se till att fylla mina dagar så mycket som möjligt för att bearbeta min depression. Trots att morgondagens händelser har funnits i mina tankar har jag försökt tänka så lite som möjligt på morgondagen och har haft kul.

Oj det känns som det var 100 år sedan jag bloggade men har faktiskt inte haft så mycket att blogga om. Det är faktiskt lite jobbigt att inte ha något att skriva om här i min kära blogg. Man har ju blivit ganska så beroende av att skriva här.

Det ni inte vet är att jag är sjukskriven och har varit det sen i december. Att vara sjukskriven för mig innebär inte att jag är ledig utan jag ska göra så mycket jag kan för att kunna återgå till vardagen och livet. Att vara deprimerad och få panikångest när man är i stora folkmassor är inte så lätt som en del tror. Det är många som tror att man bara kan skit i vissa saker och gå vidare men det är inte så lätt. En del saker har man förträngt och sitter väldigt långt inne och bara att gräva upp dem igen är en jobbig process.
Jag är ganska öppen om min deprission och skäms inte för den. Jag är den jag är och jag har mina upp och nedgångar. Nu i vinter har det bara gått ner men tack vare min familj och vänner så har jag äntligen börjat kämpa för att övervinna vissa saker i mitt liv. Fast jag fråga mig själv varje dag om det är för mig själv eller för dem jag kämpar?

Som jag har sagt innan så har jag inte alls svårt att prata om min deprission och jag vill absolut inte att någon ska tycka synd om mig. Min deprission är mina problem och ingen annans men tyvärr är det många som har blivit sårade pga den. Det är något som jag för leva med. Jag hoppas att en dag kan jag be om ursäkt för hur jag har varit mot dem jag älskar.

Pga min deprission och att jag vet att jag inte är ensam av att lida av det jag har. En del har det svårare och andra har det enklare men alla depresissioner är olika och vi hanterar dem olika. Jag har bestämt mig för att jag ska prata mer om min deprission här i bloggen. Jag vill att andra som med lider av deprission ska våga vara ärliga mot sig själv och sin omgivning och berätta att de inte mår bra. För vi är inte ensamma. Man behöver inte berätta om vad det är som har gjort en deprimerad men jag tror att det är viktigt att alla i ens omgivning bör veta. Då även de kan bli sårade över hur man är som person.


Nog om min depression.
Under min sjukskrivning har jag börjat träna en hel del samt att jag är äter betydligt mycket mindre mat. Detta har i sin tur gjort att jag har gått ner en hel del i vikt. Kläder är förstora och mina mål blir allt högre. Allt för att trivas mde mig själv.
Simon vill så gärna att vi skulle ta nya bilder och jämföra skillnaden. Enligt honom finns där en stor skillnad. En skillnad som inte är lika stor för mig men klart att även jag ser en liten skillnad.
Här om dagen var vi ute i snön och tog över 300 bilder. Här nedanför kan ni se 5 st av de bilder som togs i fredags.

 

Tack så mycket Simon för de fina bilderna.

Jag har haft en härlig dag tillsammans med Susse och Anton. Först blev det frukost på fiket, sen åkte vi hem till dem och busade och myste. Vi avslutade dagen tillsammans med bus i snön och pulka åkning.
Man kan inte bli annat än glad när man träffar Susse och Anton. Susse kan verkligen skatta sig lycklig som har fått en underbart härlig och snäll son.