Ibland räcker det med ett samtal

Vissa dagar är man extra glad för att man har så många underbara människor runt omkring sig. Familj och vänner som lyssnar på en och som ställer upp i vått och torrt.
Det är de människorna som är guldvärda. Tyvärr är det så att vi ibland glömmer visa och säga hur mycket vi uppskattar att ha sådana underbara människor omkring oss.

Jag har haft en riktigt dålig dag. Har inte känt för att göra något utan bara legat under en filt och kollat på tv (knappt det heller). Tårarna har runnit ner från min kind och tankarna har varit många och negativa.
Efter att ha fått prata ut hemma hos Anna cyklade jag hem med ett lättare hjärta.

Ibland är det bara det som behövs - Att få prata av sig med en vän.
Visst får jag prata av mig varje onsdag på sjukhuset men, det är inte samma sak som att få prata med en vän. På sjukhuset blir det mer att man gräver i såren för att hitta källan till problemen medan en vän lyssnar och man kan ha en diskussion om det.
Alla mina vänner är guldvärda.
Alla olika personligheter kan få en att dra på smile bandet.

Nu finns det även en speciell person som stöter på det på ett eller annat sätt. Jag kan förstå att Sötast tycker det är jobbigt att jag helt plötsligt blir en helt annan person. En olycklig, osäker och negativt JAG som helt plötsligt ser allting i svart.
Trots denna negativa perioden får mig att känna mig trygg och omtyckt i hans närvaro. Någon som inte skäms över mig eller behandlar mig som en bebis under denna period utan är precis som vanligt mot mig.

Sötast har en speciell plats i mitt hjärta och
jag hoppas att även jag kan få en speciell plats i hans.
Jag vill att alla runt omkring mig ska veta att det har absolut inget med dem att göra. Det är jag själv som tror och styr över mina egna tankar. Jag vill inte tillåta mig till visa saker här i livet. Vilket både gör mig ledsen och osäker.
Jag begär inte att ni ska förstå mig eller tycka synd om mig men jag vill att ni ska veta hur underbara ni är och hur mycket jag tycker om er.

Vi måste lära oss att uppskatta och vara rädda om det vi har.
Man vet aldrig när man förlorar det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0