Något nytt, spännande och givande
Hemma från otroligt härlig vecka på Korfu, Grekland.
Förutom den otroliga upplevelsen gav resan mig ett nytt perspektiv på livet. Jag har fått en ny syn på livet och framtiden. Istället för att bara fantisera och se på livet på ett nytt sätt ska jag denna gången verkligen gör en förändring. Jag ser framemot att få ta tag i mitt liv och göra de olika förändringarna som bara kan göra mitt liv bättre.
Jag har allt man kan önska sig, en underbaroch fantastisk familj, sambo och vänner. Så vad mer kan man önska sig? Det finns så mycket här i livet som man borde se och uppleva, ta flera chanser och uppskatta det och dem man har omkring sig.
Denna veckan ska jag göra upp nya mål i livet och detta året. Ha många delmål och njuta varje gång jag uppnått ett nytt delmål.
Jag har allt man kan önska sig, en underbaroch fantastisk familj, sambo och vänner. Så vad mer kan man önska sig? Det finns så mycket här i livet som man borde se och uppleva, ta flera chanser och uppskatta det och dem man har omkring sig.
Denna veckan ska jag göra upp nya mål i livet och detta året. Ha många delmål och njuta varje gång jag uppnått ett nytt delmål.
Jag lever i dag, i nuet och blickar framåt i livet.
// See ya LindaBilder och mer om vår härliga vecka på Korfu kommer under dagen.
En dröm, en tanke, en verklighet
Åhh... var inne på Indiska igår och såå mycket fint man hittar där. Speciellt till en varm och mysig balkong (som jag vill ha). Åhh så mysig jag hade gjort vår balkong. Lite blommor och växter och ett riktig somrig inredning. I mina tankar ser jag vår fina balkong och hur många svala sommar kvällar vi kommer sitta där och njuta med något gott i mina underbart fina glas (som jag bara måste köpa).
Lite påskig bild men, glaset vill jag så gärna ha.
Bild lånad från Indiska
Tänkvärt
Vi har alla dagar där vi helst av allt bara vill krypa ner under täcket. Dagar vi känner oss mer nere än andra och dagar då tankarn snurrar lite extra mycket.
Dagar då hjärtat blöder och gör så fruktansvärt ont. Dagar då ögonen rinner och man känner att allt är hopplöst. Dagar då ingen eller inget kan få en att må bättre.
Ibland behöver vi dessa dagar hur jobbiga de än kan vara. Hur mycket vi än vill ligga där under täcket och tycka synd om oss själva är det bra för oss att prata och komma ut. Hemma växer tankarna och blir allt jobbigare medan du tillsammans med vänner och olika platser får lite annat att tänka på med.
Dagar då hjärtat blöder och gör så fruktansvärt ont. Dagar då ögonen rinner och man känner att allt är hopplöst. Dagar då ingen eller inget kan få en att må bättre.
Ibland behöver vi dessa dagar hur jobbiga de än kan vara. Hur mycket vi än vill ligga där under täcket och tycka synd om oss själva är det bra för oss att prata och komma ut. Hemma växer tankarna och blir allt jobbigare medan du tillsammans med vänner och olika platser får lite annat att tänka på med.
Döm inte någon i förväg utan lär känna personen och dess brister så upptäcker du att vi alla är olika och att även de som vi uppfattar som lyckliga och alltid glada har sådana här dagar!
Confused
Att en person kan göra
en annan person så här förvirrad,
hade jag ingen aning om!
en annan person så här förvirrad,
hade jag ingen aning om!
Man lär sig av sina misstag
Det är sant som man säger att man lär isg av sina misstag. Under mina 23 år har jag gjort en del misstag och lärt mig en hel del utav dem. En del misstag har jag gjort om fler än en gång men, jag lär mig ju något nytt varje dag.
Ett misstag som jag har lärt mig av fler än en gång är hur man dömmer andra. Vi har väldigt lätt att dömma människor som vi inte ens har träffat eller sagt hej till. Vi dömmer dem pga hur de ser ut och hur de är. Att se någon på håll och sen dömma den för hur den människa är som person och dess personlighet är helt fel av oss.
Det är fel av oss att dömma en människa på håll. Du kan anta att den personen är på ett visst sätt men, du kan inte säkert säga att han/hon är som du tror om du inte har träffat han/hon.
Visst är det så att det första intrycket är viktigt. Om ni umgås med samma vänner så kommer man stöta ihop en del och varför inte då ge han/hon en chans?
Detta med att dömma en person man inte känner har varit väldigt aktuellt i min vardag de senaste veckorna. Det har tisslats och tasslats runt omkring mig om det en och det andra. Om människor som de inte vet något om, hur vi ser en människa som hastigast och sen dömmer han/hon efter utseende eller hur en människas personlighet är.
Vi är alla olika och tur är väl det.
Att dömma en person i förväg kan göra andra i ens omkrets ledsna och irriterade. Vilket senare resulterar att man inte har några vänner kvar.
Det jag vill ha sagt med detta är att man ska aldrig dömma någon i förväg. Jag har gjort det och jag tror säkert att även ni har gjort det. Så innan ni dömmer prata med personen. Ni kanske kan lära er något eller få en vän för livet.
Ett misstag som jag har lärt mig av fler än en gång är hur man dömmer andra. Vi har väldigt lätt att dömma människor som vi inte ens har träffat eller sagt hej till. Vi dömmer dem pga hur de ser ut och hur de är. Att se någon på håll och sen dömma den för hur den människa är som person och dess personlighet är helt fel av oss.
Det är fel av oss att dömma en människa på håll. Du kan anta att den personen är på ett visst sätt men, du kan inte säkert säga att han/hon är som du tror om du inte har träffat han/hon.
Visst är det så att det första intrycket är viktigt. Om ni umgås med samma vänner så kommer man stöta ihop en del och varför inte då ge han/hon en chans?
Detta med att dömma en person man inte känner har varit väldigt aktuellt i min vardag de senaste veckorna. Det har tisslats och tasslats runt omkring mig om det en och det andra. Om människor som de inte vet något om, hur vi ser en människa som hastigast och sen dömmer han/hon efter utseende eller hur en människas personlighet är.
Vi är alla olika och tur är väl det.
Att dömma en person i förväg kan göra andra i ens omkrets ledsna och irriterade. Vilket senare resulterar att man inte har några vänner kvar.
Det jag vill ha sagt med detta är att man ska aldrig dömma någon i förväg. Jag har gjort det och jag tror säkert att även ni har gjort det. Så innan ni dömmer prata med personen. Ni kanske kan lära er något eller få en vän för livet.
Självförtroende
Jag har alltid haft väldigt dåligt självförtroende. Det är inget jag har skämt över eller har hållt tyst om. För jag vet att jag inte är den ända med dåligt självförtroende. Jag har alltid varit väldigt självsäker och sökt bekräftelse hos min familj. T.ex måste jag alltid ringa till min mamma och höra med henne om det är oki att jag köper den där klänningen eller vad ddet nu är. Jag tjänar mina egna pengar och fattar mina egna beslut men, ändån ska jag ringa till henne.
Jag har 2 äldre syskon (8 och 12 år) som jag alltid har sett upp till. Har alltid velat vara som dem. Jag har alltid gått i deras fotspår men, det har aldrig blivit riktigt bra. Båda mina syskon har arbetat sig upp till en bra karriär och har ett liv jag är avundsjuk på.
Varför är jag det ända barnet i familjen som inte lyckas?
Problemet är att jag alltid har sett upp till dem och gjort som dem. Aldrig gått min egen väg utan alltid gått i deras fotspår.
Det har jag nu märkt att jag inte alls har mått bra av. Vi är 3 syskon och vi är 3 olika individer trots att vi syskon. Det är ingen av oss som är precis som den andra.
Jag har fått en liten dos av min syster och en liten dos av min bror. Jag är glad att jag har fått någon av deras positiva och negativa egenskaper. Fast jag är glad att jag inte har fått allt från mina syskon utan jag har skapat den personen jag är själv med lite hjälp av hela min familj.
Jag har insett att detta är mitt liv och ingen annans. Jag kan inte bli som mina syskon om jag innerst inne inte vill det.
Istället för att sätta höga krav på mig själv (för ja det är jag själv som sätter de höga kraven) är det dax för mig att börja njuta av livets goda och onda ting. Trots allt lever man bara en gång och man ska passa på att njuta så mycket man bara orkar.
Jag kommer alltid att ha dåligt självförtroende för det är ju tyvärr inget som bara försvinner över en natt. Själv har jag för ett par dagar sedan börjat skriva upp saker som gör mig glad och saker som gör mig mindre glad.
Bryt din vanliga vardag genom att göra något nytt. Gör något som du blir stolt över.
Som ni vet har jag börjat springa. Båda mina syskon springer men, det var inte därför jag började. Det var min vän Bex som fick mig till att börja springa. Nu har jag kommit in i det och känner att jag mår riktigt bra av att ta den där löpar rundan på kvällen.
Som person är jag väldigt envis men, samtidigt ger jag upp väldigt lätt om jag inte ser förändringar direkt. Med min löpning kanske jag inte ser någon förändring riktigt ännu men, varje dag efter en runda är jag vädligt nöjd över min presentation. Det får mig att fortsätta springa med glädje.
Dagen positiva:
Jag har 2 äldre syskon (8 och 12 år) som jag alltid har sett upp till. Har alltid velat vara som dem. Jag har alltid gått i deras fotspår men, det har aldrig blivit riktigt bra. Båda mina syskon har arbetat sig upp till en bra karriär och har ett liv jag är avundsjuk på.
Varför är jag det ända barnet i familjen som inte lyckas?
Problemet är att jag alltid har sett upp till dem och gjort som dem. Aldrig gått min egen väg utan alltid gått i deras fotspår.
Det har jag nu märkt att jag inte alls har mått bra av. Vi är 3 syskon och vi är 3 olika individer trots att vi syskon. Det är ingen av oss som är precis som den andra.
Jag har fått en liten dos av min syster och en liten dos av min bror. Jag är glad att jag har fått någon av deras positiva och negativa egenskaper. Fast jag är glad att jag inte har fått allt från mina syskon utan jag har skapat den personen jag är själv med lite hjälp av hela min familj.
Jag har insett att detta är mitt liv och ingen annans. Jag kan inte bli som mina syskon om jag innerst inne inte vill det.
Istället för att sätta höga krav på mig själv (för ja det är jag själv som sätter de höga kraven) är det dax för mig att börja njuta av livets goda och onda ting. Trots allt lever man bara en gång och man ska passa på att njuta så mycket man bara orkar.
Jag kommer alltid att ha dåligt självförtroende för det är ju tyvärr inget som bara försvinner över en natt. Själv har jag för ett par dagar sedan börjat skriva upp saker som gör mig glad och saker som gör mig mindre glad.
Bryt din vanliga vardag genom att göra något nytt. Gör något som du blir stolt över.
Som ni vet har jag börjat springa. Båda mina syskon springer men, det var inte därför jag började. Det var min vän Bex som fick mig till att börja springa. Nu har jag kommit in i det och känner att jag mår riktigt bra av att ta den där löpar rundan på kvällen.
Som person är jag väldigt envis men, samtidigt ger jag upp väldigt lätt om jag inte ser förändringar direkt. Med min löpning kanske jag inte ser någon förändring riktigt ännu men, varje dag efter en runda är jag vädligt nöjd över min presentation. Det får mig att fortsätta springa med glädje.
Dagen positiva:
- Bara ätit nyttigt (nästan iaf)
- Shoppat en ny bikini.
- Har haft en härlig dag
- Har inte sprungit.
- Blivit lite smått sur.
Kvällens norska ord - Flink = duktig
I need somebody
Varför känner jag mig så här? Jag har två viljor eller det kanske mer är en känsla fast om jag ska vara ärlig så vet jag inte vad det är. Jag säger en sak men, menar en annan och just nu är jag ledsen för att jag inte kan vara ärlig mot mig själv. Jag gör både mig själv och mina vänner runt omkring mig förvirrade. Nu tar jag mitt förnuft till fång S - jag klarar inte detta ensam, Jag orkar inte detta ensam. Så fort någon kommer mig för nära in på livet flyr jag, jag stänger in mig, vill inte vara med längre - vill bara vara ensam. Jag är trött på att fly. Har aldrig haft några vänner som er men, jag stänger er ut.
Jag har hela tiden sagt att jag karar detta själv och inte vill ha någon hjälp från familj och vänner men, jag har nog nått punkten i mitt liv nu där jag känner att jag behöver stöd. Problemet är att jag inte vill såra min familj och vänner. Vill inte att de ska tröttna på mig men, det kanske de gör ändån.
För mig att erkänna något sånt här krävdes stort mod och jag är stolt över att jag verkligen erkänner det. Så nu har jag lagt korten på bordet och erkänt men, vill inte att alla ska dalta med mig och försöka hitta på saker emd mig för just nu orkar jag inte. Samtidigt som jag kan tycka att jag behöver träffa lite människor med inte bara sitta hemma eller jobba. För just nu är det mest jobb och vara hemma. Kanske känner mig lite bortglömd samtidigt som det är det jag vill.
Om man nu ska avrunda det hela så är jag trött på att fly hela tiden fast det lockar mer än ltie mycket nu. Bara att få packa ihop sakerna och åka är väldigt frestande nu. Har till och med blivit att jag packat saker och varit på väg att dra men, det finns något här som håller mig kvar. Jag vet inte vad det är men, något håller mig kvar i lilla Ljungbyhed.
Snacka om att mitt liv är invecklat. Imorn väntar ett samtal som jag inte alls ser fram emot. Vet att det kommer bli jobbigt men, något som jag måste göra och det var ett tag sen. Det är bara bita ihop och ta det som kommer.
Jag har hela tiden sagt att jag karar detta själv och inte vill ha någon hjälp från familj och vänner men, jag har nog nått punkten i mitt liv nu där jag känner att jag behöver stöd. Problemet är att jag inte vill såra min familj och vänner. Vill inte att de ska tröttna på mig men, det kanske de gör ändån.
För mig att erkänna något sånt här krävdes stort mod och jag är stolt över att jag verkligen erkänner det. Så nu har jag lagt korten på bordet och erkänt men, vill inte att alla ska dalta med mig och försöka hitta på saker emd mig för just nu orkar jag inte. Samtidigt som jag kan tycka att jag behöver träffa lite människor med inte bara sitta hemma eller jobba. För just nu är det mest jobb och vara hemma. Kanske känner mig lite bortglömd samtidigt som det är det jag vill.
Om man nu ska avrunda det hela så är jag trött på att fly hela tiden fast det lockar mer än ltie mycket nu. Bara att få packa ihop sakerna och åka är väldigt frestande nu. Har till och med blivit att jag packat saker och varit på väg att dra men, det finns något här som håller mig kvar. Jag vet inte vad det är men, något håller mig kvar i lilla Ljungbyhed.
Snacka om att mitt liv är invecklat. Imorn väntar ett samtal som jag inte alls ser fram emot. Vet att det kommer bli jobbigt men, något som jag måste göra och det var ett tag sen. Det är bara bita ihop och ta det som kommer.
Sluta blunda för vad som händer i samhället
Arg är fel uttryck men, vet inte vad som passar egentligen.
Har haft en lång diskussion med en kompis om hur barn är mot varandra och mot vuxna.
Det börjar redan i 6-års åldern de springer runt och skriker massa saker till varandra och hotar varandra med det ena och det andra. Det är inte bara jämnåriga som bråkar, retas eller mobbas. Nej då man ska helst gå på dem som är några år yngre. Det är fruktansvärt att redan i den åldern så ska man leka tuff och reta andra. Det handlar bara om avundsjuka.
Att den har något som inte den andra har eller att den leker med den. Varför kan inte alla bara leka tillsammans?
Kan ingen ta riktigt tag om mobbningen?
Så jag kolla lite på nätet om mobbing. Tydlingen finns det en organisation som heter friends. På deras hemsida står det att mobbning är ett problem som rör alla. Det finns i hela samhället och någon har mer eller mindre varit med om det.
För att vi ska kunna få bukt på mobbningen så måste vi sluta upp att blunda för det som händer och istället ta tag i problemet nu och inte skjuta upp det.
Det finns inte bara en typ av mobbning UTAN 4 olika!! Tydligen finns det många flera sätt att mobbas på än när jag var liten. Det är hemskt.
Så jag säger till alla er där ute fast ni inte har varit med om det eller upplevt det - Gör som jag har gjort stöd friends och öppna upp ögonen. För detta sker inte bara bland barn och ungdomar utan även bland vuxna. På arbetsplatser över allt var som i samhället. Bara vi öppnar vår ögon för det och inser vilket sort problem detta är.
Jag vet hur det känns jag har varit med om det. Och jag kan lova er att det tar flera år att bygga upp ett nytt självförtroende. En del lever med ett dåligt självförtroende och tar till sig allt istället för att bara låta det vara.
Så än en gång öppna upp ögonen och stå på er där ute. Fast du inte är drabbad kan någon i din omgivning vara det.
Ett tips till alla där ut som har varit med om det - prata om det med likasinnade eller med någon ni kan lita på det.
Smyg inte med det. Det är inte ni som har gjort fel utan det avundsjuka allt handlar om och man kan inte hjälpa att man är den man är.
Var glad för den ni är och det ni har - finns de som har det värre - tyvärr.
Har haft en lång diskussion med en kompis om hur barn är mot varandra och mot vuxna.
Det börjar redan i 6-års åldern de springer runt och skriker massa saker till varandra och hotar varandra med det ena och det andra. Det är inte bara jämnåriga som bråkar, retas eller mobbas. Nej då man ska helst gå på dem som är några år yngre. Det är fruktansvärt att redan i den åldern så ska man leka tuff och reta andra. Det handlar bara om avundsjuka.
Att den har något som inte den andra har eller att den leker med den. Varför kan inte alla bara leka tillsammans?
Kan ingen ta riktigt tag om mobbningen?
Så jag kolla lite på nätet om mobbing. Tydlingen finns det en organisation som heter friends. På deras hemsida står det att mobbning är ett problem som rör alla. Det finns i hela samhället och någon har mer eller mindre varit med om det.
För att vi ska kunna få bukt på mobbningen så måste vi sluta upp att blunda för det som händer och istället ta tag i problemet nu och inte skjuta upp det.
Det finns inte bara en typ av mobbning UTAN 4 olika!! Tydligen finns det många flera sätt att mobbas på än när jag var liten. Det är hemskt.
Så jag säger till alla er där ute fast ni inte har varit med om det eller upplevt det - Gör som jag har gjort stöd friends och öppna upp ögonen. För detta sker inte bara bland barn och ungdomar utan även bland vuxna. På arbetsplatser över allt var som i samhället. Bara vi öppnar vår ögon för det och inser vilket sort problem detta är.
Jag vet hur det känns jag har varit med om det. Och jag kan lova er att det tar flera år att bygga upp ett nytt självförtroende. En del lever med ett dåligt självförtroende och tar till sig allt istället för att bara låta det vara.
Så än en gång öppna upp ögonen och stå på er där ute. Fast du inte är drabbad kan någon i din omgivning vara det.
Ett tips till alla där ut som har varit med om det - prata om det med likasinnade eller med någon ni kan lita på det.
Smyg inte med det. Det är inte ni som har gjort fel utan det avundsjuka allt handlar om och man kan inte hjälpa att man är den man är.
Var glad för den ni är och det ni har - finns de som har det värre - tyvärr.
vänner eller inte??
Har funderat på en sak.
Hur kommer det sig att det alltid är jag som måste höra av sig till er och varför kan NI aldrig höra av er till mig?
Självklart vill jag ha kontakt med er och är snäll som hör av mig men, är ganska så trist att det alltid är jag som hör av mig.
Har sagt till mig själv flera gånger att nu måste det vara slut på det men, nej lik förbannat ringer jag till dem.
Att de som vet och står än så nära inte ens kan ringa elelr skicka ett sms och höra om man vill med.
Känns som man har gjort något fel men, undrar har jag det.
Borde kanske lugna ner mig lite och vara mer som dem men, hur kul är det?
Jag vill vara den jag är och ingen kan ändra på det hur mycket de än försöker.
Nej jag är riktigt upprörd och ledsen kan inte ens skriva.
Och "du" som vet allt detta arför gör du så...?
Nej klara inte det blir bara mer sårad och ledsen
Hur kommer det sig att det alltid är jag som måste höra av sig till er och varför kan NI aldrig höra av er till mig?
Självklart vill jag ha kontakt med er och är snäll som hör av mig men, är ganska så trist att det alltid är jag som hör av mig.
Har sagt till mig själv flera gånger att nu måste det vara slut på det men, nej lik förbannat ringer jag till dem.
Att de som vet och står än så nära inte ens kan ringa elelr skicka ett sms och höra om man vill med.
Känns som man har gjort något fel men, undrar har jag det.
Borde kanske lugna ner mig lite och vara mer som dem men, hur kul är det?
Jag vill vara den jag är och ingen kan ändra på det hur mycket de än försöker.
Nej jag är riktigt upprörd och ledsen kan inte ens skriva.
Och "du" som vet allt detta arför gör du så...?
Nej klara inte det blir bara mer sårad och ledsen
Ibland tar livet bara slut
"du har hört vad som här hänt va? ja med johan ditt ex"
Ett sådant mail fick jag igår. Sjävlklart så blev man orolig och skickar mail tillbaka direkt men, efter 2 mail och inget svar så slår jag en signal till min kompis.
Hon berätta att han hade blivit ihjäl klämd. Jag visste inte vad jag skulle tro.
Självklart blev jag chockad och tänkte nej det kan inte vara sant.
Ringde hem till mina föräldrar om de visste något men, nej det blev lika chockade som jag.
Senare på kvällen så fick jag reda på vad som hade hänt och Ja. Han har blivit ihjäl klämd.
Livet kan vara så grymt.
JUst nu vill jag bara sätta mig första bästa plan och flyga hem.
Jag har kännt han sen jag var liten. Vi gick på samma dagis och var tillsammans i typ 9 månader.
Nej nu orkar jag inte skriva mer. Har inte sovit något och bara gråter.
Saknar han och vill bara hem till alla mina kompisar där hemma
Ett sådant mail fick jag igår. Sjävlklart så blev man orolig och skickar mail tillbaka direkt men, efter 2 mail och inget svar så slår jag en signal till min kompis.
Hon berätta att han hade blivit ihjäl klämd. Jag visste inte vad jag skulle tro.
Självklart blev jag chockad och tänkte nej det kan inte vara sant.
Ringde hem till mina föräldrar om de visste något men, nej det blev lika chockade som jag.
Senare på kvällen så fick jag reda på vad som hade hänt och Ja. Han har blivit ihjäl klämd.
Livet kan vara så grymt.
JUst nu vill jag bara sätta mig första bästa plan och flyga hem.
Jag har kännt han sen jag var liten. Vi gick på samma dagis och var tillsammans i typ 9 månader.
Nej nu orkar jag inte skriva mer. Har inte sovit något och bara gråter.
Saknar han och vill bara hem till alla mina kompisar där hemma
Engla
När mamma berätade att de hade hittat Engla fick jag tårar i ögonen.
Att en människa bara kan göra något sånt är fruktansvärt. Nu har jag även läst att det inte bara Engla som har fått träffa på han utan tydligen var det fler.
Jag tänker på deras familjer och speciellt på Englas familj som har gått i ovisshet i över en vecka utan att veta om deras dotter lever eller inte.
När man läser om han verkar det precis som att han har varit lite speciell hela livet men, sen ska man ju heller inte tro på allt som skrivs. Jag hoppas iaf att han får den hjälpen han behöver och hans familj stötar han.
Man är ju inte frisk om man gör något sånt.
Sen läste jag även i tidningen att han kanske hade något med flera andra mord och sexuella övergrepp att göra.
Jag tyckte det var så fint av Englas mamma att skriva ett tack brev till alla utomstående som har stöta henne och familjen igenom detta. Jag kan inte ens sätta mig in i hur de känner. Samtidigt så tror jag att hon har rätt i att var och en för tycka vad de vill om han. Skapa sig en egen uppfattning.
Han vet ju att han har gjort fel bara det är ju en bra sak.
Jag hoppas att han får den hjälp han behöver samtidigt att han får det straff han förkännar.
Sen kan jag även berätta att även här nere i Düsseldorf var det ljus tända i fönstrena hos en del av oss svenskar. Jag och familjen jag bor hos tände varsina ljus och satte i fönstret 21:00 i måndags kväll.
Då Engla och hennes familjfanns i våra tankar.
Till alla er där ut som har förlorat någon:
-Man glömmer aldrig bort dem som har fått någon betydelse i ens liv. Man kanske inte tänker på den eller dem personerna alltid men, de finns alltid i våra tankar och kommer alltid att vara saknade.
