Klockan 12 idag hedrade jag de som miste livet i Norge fredagen den 22 juli med en tyst minut. Fast det bara var jag så kan jag erkänna att det föll mer än en tår ner från min kind. Det som hände i Norge är fruktansvärt och jag tänker på de drabbade och hela det norska folket.

Jag tänker på mina nära och kära och önskar med hela mitt hjärta att någon av dem slipper uppleva det som Norge nu får gå igenom. Hur ofta säger man att det händer aldrig mig eller det händer inte här men, tyvärr så ska man inte vara så säker. Man kan inte känna någon trygghet vart man än är i världen för sånt här händer överallt.

Jag satt och lyssna på Norges statsministers tal och det var väldigt rörande. Den känslan som hans tal gav är bara en liten del av alla de känslor som den norska befolkningen nu känner. Sorgsna, arg och i chock. Den 22 juli kommer vara en sorglig dag i Norge och för alla andra länder i Norden.

Hämtad från Aftonbladet