Tal med Inlevelse
Jag har fått chansen att få växa upp intill en av
de vackraste National parken i Sverige.
Solen skiner och värmer mina brunbrända ben.
Tillsammans med de andra barnen springer jag runt och leker i det gröna gräset.
Dom vuxna har klätt midsommarstången som nu är redo att resas.
Förväntansfullt väntar jag på att musiken ska börja spela så jag kan få hoppa pch dansa till "De små grodorna".
Det känns som om det vore igår som jag fick fira midsommar nere i Skäralid.
Under varma sommarkvällar samlas ett glatt gäng med vänner och bekanta.
Med en picknick korg som är fylld med smarriga tilltugg tar vi en cykeltur på ca 10-15 min till den härliga parken.
Vi tänder upp en brasa, spelar brännboll, grillar, dricker något gott och njuter av varandras sällskap.
När solen börjar försvinna bortom horisonten kommer gitarren fram.
Där kan vi sitta långt in på små timmarna.
Vi glömmer bort alla oenighter och njuter av hur brasan sprakar, sångerna och alla de härliga skratten.
När jag behöver koppla av från all stress eller om jag bara behöver komma ifrån alla måsten som jag har i mitt vardagliga liv tar jag en tur ner till Skäralid.
En promenad runt skärdammen eller en längre tur upp till Kopparhatten ger mig en resa i nuet.
Den friska luften och det vita täcket av vitsippor ger mig ett otroligt lugn i hela kroppen.
Jag tar en kort paus vid källan för att smaka på det goda och kalla vattnet som ger mig nya krafter att ta mig uppför berget för att se den otroliga utsikten som Kopparhatten har att erbjuda.
När jag kommer upp till Kopparhatten möts jag av ett ljust grönt böljande hav av ny utslagen bok som jag aldrig kan bli mätt på.
Min väg ner mot parken och skärdammen hör jag fågelkviiter, känner doften av grillar och hör hur barnen springer runt och leker bland löv och träd.
Efter min härliga och fridfulla promenad sätter jag mig på uteserveringen , beställer in en god sallad och blockar ut över den speglande dammen.
Innan jag återvänder hem andas jag in den friska luften.
Nu kan jag med ett gott samvete och nya krafter ta mig an den vardagliga stressen.
6 septemer 2010
de vackraste National parken i Sverige.
Solen skiner och värmer mina brunbrända ben.
Tillsammans med de andra barnen springer jag runt och leker i det gröna gräset.
Dom vuxna har klätt midsommarstången som nu är redo att resas.
Förväntansfullt väntar jag på att musiken ska börja spela så jag kan få hoppa pch dansa till "De små grodorna".
Det känns som om det vore igår som jag fick fira midsommar nere i Skäralid.
Under varma sommarkvällar samlas ett glatt gäng med vänner och bekanta.
Med en picknick korg som är fylld med smarriga tilltugg tar vi en cykeltur på ca 10-15 min till den härliga parken.
Vi tänder upp en brasa, spelar brännboll, grillar, dricker något gott och njuter av varandras sällskap.
När solen börjar försvinna bortom horisonten kommer gitarren fram.
Där kan vi sitta långt in på små timmarna.
Vi glömmer bort alla oenighter och njuter av hur brasan sprakar, sångerna och alla de härliga skratten.
När jag behöver koppla av från all stress eller om jag bara behöver komma ifrån alla måsten som jag har i mitt vardagliga liv tar jag en tur ner till Skäralid.
En promenad runt skärdammen eller en längre tur upp till Kopparhatten ger mig en resa i nuet.
Den friska luften och det vita täcket av vitsippor ger mig ett otroligt lugn i hela kroppen.
Jag tar en kort paus vid källan för att smaka på det goda och kalla vattnet som ger mig nya krafter att ta mig uppför berget för att se den otroliga utsikten som Kopparhatten har att erbjuda.
När jag kommer upp till Kopparhatten möts jag av ett ljust grönt böljande hav av ny utslagen bok som jag aldrig kan bli mätt på.
Min väg ner mot parken och skärdammen hör jag fågelkviiter, känner doften av grillar och hör hur barnen springer runt och leker bland löv och träd.
Efter min härliga och fridfulla promenad sätter jag mig på uteserveringen , beställer in en god sallad och blockar ut över den speglande dammen.
Innan jag återvänder hem andas jag in den friska luften.
Nu kan jag med ett gott samvete och nya krafter ta mig an den vardagliga stressen.
6 septemer 2010
Kommentarer
Trackback
