Syskon kärlek
Att vara lillasyster är inte så enkelt alla gånger. Just nu är jag inne i en tuff period då det verkligen är jätte svårt att vara den perfekta lillsystern som jag verkligen vill vara.
Jag har alltid sett upp till mina syskon och velat göra det de har gjort. Vilket inte har varit så lätt många gånger. Fast vi kan vara lika på många sett så är vi fortfarande 3 olika individer som vill 2 olika saker här i livet. Som lillasyster har jag fått stå ut med en hel del under åren. Mn bror har alltid velat lära mig den tuffa sidan samtidigt som han var och är fortfarande väldigt överbeskyddande (skulle han aldrig erkänna) och min syster har fortfarande svårt att se att jag inte är så liten längre. Vilket kan göra det tufft för mig ibland.
Jag och min bror har alltis haft en speciell relation. När jag var liten ville jag bli som honom. Varför vara en söt hästtjej när man kunde vara en tuff tjej som spelade hockey med massa killar? Jag vill göra allt min bror gjorde och såg väldigt mycket upp till honom. Ju äldre jag blev insåg jag att kläder, smink och killar var roligare än att bli som just min bror. Det blev långa samtal till min syster och många shopping rundor tillsammans med henne. Trots att jag spenderade mer och mer tid tillsammans med syster försökte jag fortfarande vara lika tuff och kaxig som min kära bror.
Trots att tiderna nu är förändrade ser jag fortfarande väldigt mycket upp till min bror och ringer han så fort det har hänt något. Innan ringde han alltis till mig för att höra hur det var och bara för att prata eller umgås. tyvärr gör han inte det längre. Det kan gå flera veckor innan vi pratar och när vi väll pratar så vill han bara ha hjälp med något. Som att jag fortfarande ser upp till honom tackar jag alltid till hans fjäskande och ställer på när han behöver hjälp. När det är tvärtom och jag behöver hjälp med något så är det alltid så krångligt att hitta den tiden. Att hitta en tid tillsammans med sin lillasyster som fortfarande är så stolt över sin bror kan väll egentligen inte vara så svårt?
Hur mycket vi än bråkar eller hur sällan vi än träffas så älskar jag mina 2 helt underbara syskon som alltid ställer upp för mig i både vått och torrt. Önskar bara vi kunde träffas oftare och spenderar mer tid tillsammans.
Jag har alltid sett upp till mina syskon och velat göra det de har gjort. Vilket inte har varit så lätt många gånger. Fast vi kan vara lika på många sett så är vi fortfarande 3 olika individer som vill 2 olika saker här i livet. Som lillasyster har jag fått stå ut med en hel del under åren. Mn bror har alltid velat lära mig den tuffa sidan samtidigt som han var och är fortfarande väldigt överbeskyddande (skulle han aldrig erkänna) och min syster har fortfarande svårt att se att jag inte är så liten längre. Vilket kan göra det tufft för mig ibland.
Jag och min bror har alltis haft en speciell relation. När jag var liten ville jag bli som honom. Varför vara en söt hästtjej när man kunde vara en tuff tjej som spelade hockey med massa killar? Jag vill göra allt min bror gjorde och såg väldigt mycket upp till honom. Ju äldre jag blev insåg jag att kläder, smink och killar var roligare än att bli som just min bror. Det blev långa samtal till min syster och många shopping rundor tillsammans med henne. Trots att jag spenderade mer och mer tid tillsammans med syster försökte jag fortfarande vara lika tuff och kaxig som min kära bror.
Trots att tiderna nu är förändrade ser jag fortfarande väldigt mycket upp till min bror och ringer han så fort det har hänt något. Innan ringde han alltis till mig för att höra hur det var och bara för att prata eller umgås. tyvärr gör han inte det längre. Det kan gå flera veckor innan vi pratar och när vi väll pratar så vill han bara ha hjälp med något. Som att jag fortfarande ser upp till honom tackar jag alltid till hans fjäskande och ställer på när han behöver hjälp. När det är tvärtom och jag behöver hjälp med något så är det alltid så krångligt att hitta den tiden. Att hitta en tid tillsammans med sin lillasyster som fortfarande är så stolt över sin bror kan väll egentligen inte vara så svårt?
Hur mycket vi än bråkar eller hur sällan vi än träffas så älskar jag mina 2 helt underbara syskon som alltid ställer upp för mig i både vått och torrt. Önskar bara vi kunde träffas oftare och spenderar mer tid tillsammans.
Kommentarer
Trackback
