Ibland så ställer jag mig frågan varför? Svaret på frågan blir alltid det samma. Jag kommer aldrig fram till något riktigt bra svar utan blir bara mer och mer fundersam över varför det är så.
Jag gillar inte alls att jag funderar så mycket. Kvällens tankar är inte så himla roliga och istället för att blir glad gör jag mig bara själv ledsen.

Sedan i fredags natt har denna veckan inte bidragit med så mycket positiva besked. Det började redan i fredags när jag fick höra allt det om någon som jag alltid har sett som en väldigt bra vän. Efter det har tråkigheterna bara ramlat över mig. Inget blev ju bättre av att jag blev super förkyld och febrig. Har det redan börjat dåligt så varför ska det inte fortsätta då??
På ytan har jag nog verkat som en väldigt glad och positiv tjej denna veckan men, under ytan döljer sig något helt annat. Har verkligen försökt att inte tänka så mycket och att inte stänga in mig. Fast nu har det verkligen blivit lite mycket och jag reagerar på allt känns det som.

Var inte alls roligt att gå hem från en väldigt rolig och trevlig kväll hemma hos Susse pga att jag fastnade i mina tankar och istället för att vara glad vände jag snabbt till att bli ledsen.
Det är itne bara ikväll detta händer. Detta hände även i söndags morse då jag lyckades förstöra en lyckad kväll/natt till något negativt.



Tyvärr är detta sanningen bakom mitt glada jag. Mitt dåliga självförtroende påminner mig varje dag. Om jag hade kunnat trolla hade det varit det första jag hade trollat bort men, tyvärr kan jag inte trolla och minn självförtroende kommer att följa med mig länge.