Det känns som jag har en andra familj. Jag känner mig lika delaktig i deras familj som i min egna familj. Sanna är som en syster för mig och hennes barn är som min syskonbarn. Jag älskar verkligen de små liven eller de är inte så små längre. Jag tar varje liten chans jag får att få träffa dem.
Tidigare ikväll fick jag besök av de två minsta Mathilda och Lill killen André. Nu får man ju inte kalla dem för små längre heller. Det blev lite tv och mys men, mest bus. I allt busandet passade jag på att leka lite med min kamera. Det blev ett par bilder på barnen. De är så söta. När det blirlov får jag göra något kul med Ida. Nästa vecka ska jag nog med till ridskolan och se hur duktig min lilla rytterinna är. Även då får min älskade kamera följa med.

Även Micke har varit här ikväll. Han hjälpte mig med min nya dator. Så nu har jag både det ena och det andra på det. Han fick sin "tack för hjälpen" present med sig hem plus min gamla dator. Jag hoppas verkligen man kan få ut mina bilder från Düsseldorf. De bilderna är betydelsefulla för mig. Fast det är inte säkert jag kan få ut dem som att hårddisken har craschat. Hoppas jag har lite tur. jag nöjer mig med de bilderna från Tyskland. De andra är inte så viktiga. Oki trist att inte ha alla bilder men, Jag vill ha mina minnen från mitt äventyr nere i Düsseldorf.  Det är väldigt viktigt för mig.

Nu tänkte jag faktiskt gå en runda innan jag ska försöka sova. Hoppas bara att ryggen låter mig sova i natt. För jag klara verkligen inte av en sömnlös natt till. Känns den likadan imorn blir det inget jobb för mig i helgen. Inte det att jag inte vill jobba för det vill jag och jag behöver pengarna utan frågan är hur mycket min rygg klarar av. Jag har inte lika bra smärttröskel som mamma utan när jag har ont så har jag riktigt ont. Står jag eller sitter för länge rinner ögonen och jag kan verkligen inte hålla tillbaka tårarna. Vad skönt det hade varit om man bara kunde bita ihop och ändå försöka men, jag kan verkligen inte det. Hur mycket jag än försäker så går det inte.
Det känns verkligen inte alls kul att ringa och sjuka mig imorn och det sitter verkligen långt inne men, vad ska jag göra? Gå till jobbet och riskera att ryggen blir eller stanna hemma och vila så jag kan jobba mer och känna att jag verkligen gör något på jobbet med.
Som sagt får jag se hur mycket sömn jag får i natt och hur det känns imorn annars ringer jag och sjukanmäler mig. Hälsan går väll före pengar eller?

Sov gott och dröm sött....    Linda