Fredag igen! Veckorna går så snabbt. Januari är snart slut och vi tar nya steg in i en ny månad. Februari är ingen månad jag ser fram emot. Nu kommer man in i den här trista perioden som är mellan vintern och våren. Den där övergångs fasen är inte alls kul. Med varierande väder och det är tristare än vanligt.

Ny månad innebär även att jag måste börja skärpa mig med min diet. Jag har varit väldigt duktig denna månaden men, inte denna veckan. Kanske beror det på att jag har så ont i min rygg eller att jag helt enkelt inte har någon som helst lust till något. Så i februari får jag verkligen bruka allvar. Då är det mer träning som gäller. Simning, gymmet mina långa promenader, inga sötsaker och äta rätt.
Jag har redan gått ner lite så varför sluta nu. jag har mitt mål som jag vill uppnå till sommaren. Jag hoppas verkligen att jag kan uppnå mitt mål. Denna gången ska jag inte ge upp så fort (vilket jag brukar göra) Nu ska den envisa sidan av mig fram igen och denna gången ska jag lyckas. Så ni får gärna peppa mig lite. För det skadar aldrig.

Tänkte att jag skulle göra klarhet i varför jag bantar. Det pratas så mycket om vikthets och sånt. Jag vil linte att min bantning ska förknippas med något som helst sånt utan jag bantar för att jag känner att jag behöver det. Många säger att jag inte alls behöver det men, det handlar inte om vad andra säger utan vad jag själv känner. Jag ska inte banta mig ner till size zero utan bara komma tillbaka till min normal vikt. Med det menar jag att jag vill ner till den vikten jag hade för 2 år sedan. Jag vill inte rasa i vikt pga alla ideal vi får av skyltdockor eller smala modeller utan jag vill det för att jag ska må bra. Det handlar inte om något annat.
Sen tycker jag det är fel att en tunn liten tjej på sina 50 kg ska gå ner ett par kg bara för att hon inte får på sig sina favorit byxor som hon hade för 3 år sedan. Det är ju faktiskt så att kroppen förändras ju äldre vi blir. Inte bara vikten utan även vår benstomme ändras med åren och vi blir ju även äldre med. Vem vill se ut som en 12-åring när den rätta ålderna är 25? Det är bara för oss att acceptera att vi inte längre är små flickor utan att vår kropp den mognar och vi ser annorlunda ut nu än vad vi gjorde innan.
Hur ofta står man naken framför spegeln där hemma för att beskåda sin vackra kropp?
Jag kan erkänna att jag aldrig har gjort det. Jag tycker inte ens om att titta mig i speglen när jag har fullt med kläder på mig. Mitt självförtroende har aldrig varit bra. När min kompis Simon började ta bilder på mig gillade jag det inte alls men, efter några gånger och klick med kameran känner jag hur mitt självförtroende ökar. Jag känner mig mer och mer säker på mig själv nu än vad jag gjorde innan vi började ta bilder på mig. Nu längtar jag tills nästa gång det är dax för att ta foto och se hur mycket jag har förändrats från den första bilden till den senaste bilden.

Så till alla er där ute. Lyssna inte på vad andra säger och jämför er själv inte med andra heller. Acceptera den du är och börja älska dig själv istället för att hata det du ser i spegeln.

Take Care   Linda