Sen min mormor och morfar gick bort har jag, mamma och min moster haft som tradition att åka till graven med blommor och sen äta våfflor efteråt. Det är oftast vid speciella dagar som vi gör detta men, vid enstaka tillfällen gör vi det bara för att vi vill.

Vi träffas alltid först vi kyrkogården där vi går till deras grav för att sätta lite nya blommor och bara tänka och minnas alla roliga tillfällen med dem. Idag tänkte jag på hur mycket jag saknar att få åka till deras stuga i Sölvesborg. Jag älskade verkligen att få vara där. En ltien mysig stuga. Få gå ner och bada med morfar vid bryggan och äta mormors super goda pannkakor.

Efter vår lilla stund vid graven åker vi vidare till Hässleholm hembygdspark. Där vi äter deras mumsiga våfflor och pratar och myser i flera timmar. Att vi åker till hembygdsparken beror på att både morfars och mormors begravnings kaffe hade vi där.

Denna traditionen känns så bra för det innebär att man ofta tänker tillbaka på mormor och morfar. Att få åka till Hässleholm trots att vi inte åker hem till dem och fikar. Känns bra för det betyder att de fortfarande är en del av en. Vilket de alltid kommer att vara men, vi åker fortfarande och hälsar på dem fast de inte finns i livet längre.

Det är inte bara mormor och morfar som ligger på kyrkogården utan även min morbror ligger där fast i minneslunden. Kommer inte ihåg så mycket av min morbror då han dog när jag var 8 men, en sak är säker det känns bra att de ligger på samma kyrkogård så de får vara tillsammans igen.