God kväll Bloggen!

Jag har haft en underbar eftermiddag tillsammans med Susse och Anton. Vi tog en picnic nere i Skäralid. Anton sprang runt och busade, tittade på ankorna och åt gifflar medans jag och Susse njöt av värmen och sprang efter den lilla busen. Det var en riktigt härlig eftermiddag som jag gärna gör om.
När vi satt där på vår filt fick vi syn på ett bröllops par. De drack champagne och såg väldigt lyckliga ut. Det är klart man blir lite avundsjuk när man ser ett riktigt lyckligt kärleks par. Vilket förutom bröllops paret det fanns gott om nere i Skäralid idag.
Nu ikväll har Susse, Anton och Simon varit här (hos mina föräldrar), Vi har grillat, haft det trevligt och bara umgåtts. Det är så roligt att se Anton busa med hundarna. När Susse hade kört hem med Anton följde jag Simon hem. Var tvungen att ta en promenad med hundarna. Så en lugn och härlig dag har det blvit idag.

Blev lugnt Valborgs firande i år för mig fast det var ganska skönt. Varför ska Valborg alltid bestå av fest och fylla? När jag var yngre var det en självklarhet att man skulle dricka på Valborg. Man skulle vingla runt i Helsingör och man skulle vara full och ostädad. Sitta på den lilla gröningen i Helsingör och göra bort sig så mycket som möjligt så man hade mycket att skryta om i skolan. För nej man skämdes inte man gjorde det bara för att alla skulle prata och skratta med en i skolan. Ja, man gjorde allt för att bli ihåg kommen och populär.
Usch vilket sätt att bli populär på. Att göra bort sig bara för att alla ska veta ens namn. Det är ju hemskt. Det finns andra sätt man kan bli populär ppå om man nu vill det. Bara var sig själv. Man behöver inte supa sig full på valborg eller någon annan helg för den delen, Det viktigaste är att man har roligt.

Jag vet att jag har börjat festa mycket på senaste tiden. Skillnaden mellan nu och för är att jag kan ha mer kontroll över det jag gör. Jag gör inte saker för att man ska lägga märke till mig. Vill man lägga märke till mig så gör man nog det ändån.


Har kollat på en dokumentär - Att leva med size zero! Fy vad hemskt det är. Tänk att det finns dem som strävar efter att få vara size zero. De ser size zero som en trend och vill man uppnå något måste man vara size zero. I dokumentären får man även "träffa" en kille som vill ha sina flickvänner smala - väldigt smala. Han blev glad när hans flickvän gick ner 6 kg pga sjukdom och han kunde hålla runt henne med bara en arm. Han ville gärna ha henne så smal. Är det inte så att man tycker om någon för den personens inre och inte för dens yttre? Eller jag har kanske missat något? Usch vad hemskt! Att ha en pojkvän som hellre ser dig svälta dig själv än att du mår bra.

Allt detta med size zero har skapat en riktig media hysteri men, det är ju faktiskt så att alla kan ju inte hjälpa att de är så smala och de blir faktiskt lidande i all denna hysteri.
Stå på er tjejer och var stolta över den ni är. Du är ju den du är och ingen annan.