Vi är en familj på 5 och jag är lillsyster med 2 syskon som är ganska mycket äldre än mig. Min syster är 12 år äldre och storebror är 8 år äldre. Som att jag är så mycket ynre än min syskon har jag inte fått göra lika mycket med mina syskon som andra har gjort med sina. Min syster åkt till USA när jag var 7 år och direkt efter det började hon plugga i Lund. Min bror flytta när han var 16 och jag var då 8 så jag har i stort sätt bott med bara mina föräldrar i större delar utav av mitt liv.
Nackdelen med att vara en liten sladdis är att man förblir alltid liten för sina syskon. Vilket i sin tur betyder mycket daltande och att man blir väldigt bortskämd.


Har pratat ganska mycket med min syster idag både via sms och på telefonen. Hon och jag kommer inte så bra överens alltid men, trots det är hon min syster och jag älskar henne. Nu hoppas jag vi ska komma bättre överens för det är det jag vill men, vi är båda lika envisa och ingen av oss ger upp. Samtidigt som jag har gjort henne ledsen ha hon gjort mig ledsen. Vi är väldigt lika både i sättet och utseendet. Så kanske inte konstigt att båda har så starka viljor.
Det kändes riktgit skönt att prata med henne. Innan ringde jag alltid henne så fort jag var ledsen men, sen hände något på vägen och allt blev bara fel.
Fast nu blickar vi båda framåt och hoppas att allt fixar sig. Hon är min syster och vi måste lösa det på något sätt.