Efter snart 3 år känner jag fortfarande en rädsla, ett obehag så fort jag stöter på henne. Hon är inte något hot. Jag ogillar henne inte tycker det är synd att det har blivit som det har blivit. Det tog nog en timme innan jag fattade ett beslut som en del hade fattat direkt på plats. Först kände jag mig som en väldigt väldigt dålig människa och det gör jag nog fortfarande fast kanske inte på samma sätt utan hur jag agerade. Jag vet att jag agerade rätt men, kunde kanske skött det lite bättre.
Nu är det som det är och finns inte så mycket jag kan göra åt saken nu. Jag hoppas att hon förstår varför jag gjorde som jag gjorde och kan förlåt mig.