Det var exakt så jag kände mig när jag gick ut från vårdcentralen. Mitt besök hos min läkare gick inte alls bra. Han bara skrattade åt min journal och menade på att jag var barnslig. Han kollade knappt på mina utslag och sa att han inte visste vad det var och undra om jag hade fått behandling för dem. Hur skulle jag kunnat få behandling när ingen läkare har sett dem? Han tyckte vi skulle kolla på dem nästa gång jag kom men, vem vet när det blir och då kanske de är borta. Jag hoppas att de inte smittar till andra är inte så lämpligt kanske. Fast de kliar och sprider sig riktigt mycket på mig så lite orolig är man. När ajg berättade om mitt läkarbesök för mamma blev hon inte glad. Pappa ringde ner och avbokade min tid och bad om att jag skulle få en ny läkare. Som att han inte skrev ut några nya tabltter till mig förutom Oxscand och Propavan så mamma ringde in till Ängelholm och skulle prata med dem där. Jag skulle själv tagit tag i det men, jag orkar inte. Blev så ledsen och besviken över allt han så. Han tyckte att jag skulle prata med deras kurator med men, förra gången jag gick till henne satt jag och ritade teckningar och hur bra blir det. Så nästa läkarbesök blir med en ny läkare.