Av en ren händelse satt jag och kollade på Dansbandskampen. När ett bekant namn dök upp. JANNEZ! Funderade ett par sekunder på var jag hade hört det namnet innan när det plötsligt slog mig. En av mina bästa barndoms kompisar farbror spelade i det bandet när vi var små. Det var ofta deras turné buss stod utanför deras hus och det var alltid lika spännande att träffa dem samt kolla in bussen. När vi var små tyckte vi det var så häftigt fast mina favoriter var nog Arvingarna och var lite små kär i Casper fast det varade inte så länge. I vilket fall som helst så blev jag helt chockad när jag fick höra namnet. Har inte hört det på hur länge som helst. Chocken hade knappt hunnit lägga sig när jag såg att min kompis farbror hade dött . Det var väldigt tråkigt att höra.
Trots tråkigheten kunde jag ju som sagt inte låta bli att minnas min tid uppe i Laxsjö. Jag gillade Laxsjö. En väldigt mysig liten by i Jämtland. Hade mer än gärna åkt dit med M bara för att minnas de gamla goda tiderna. Haha kommer ihåg när jag ringde hem:

Jag: Hej, jag har träffat Jessica Folcker!
Mamma: jaså, kommer hon med från Ljungbyhed?

Som vi skrattade. Mamma för höra detta än idag. Det är något som kommer att förfölja henne många många år till.
Det var 3 veckor med väldigt mycket skoj och bus. Vi åkte tåg upp med M;s mamma och 2 mindre syskon. På vägen upp hade vi 9 väskor och ner var vi nog upp i 13. Såklart var det jag som hade flest väskor. Jag fattar inte varför ajg alltid lyckas packa med mig så mycket och hur kan jag handla ännu mer saker när jag är iväg.  Både jag och M envisades om att vi skulle ha en McFlurry (den kom ut samma år som vi var där uppe) under hea resan. På väg ner och byte av tåg i STHLM fick vi äntligen lov att snabbt springa och köpa vår McFlurry medan resterande av sällskapet stod och väntade på tåget. Tåget bev 1 hel minut försenat pga oss. Haha alla 13 väskor var inne i tåget och de väntade på oss. Bara för att vi så gärna ville ha vår glass.
Det var även i Jämtland jag för första gången körde vattenskotter. Ett tips - ha våtdräkt för där var väldigt kallt i vattnet fast vi var där i mitten av sommaren. Haha vi fick även visa upp våra simkunskaper i det iskalla vattnet pga att en utav sällskapets dotter emd ville prova och ramlade av. Så både jag och M blev i tvingade i vattnet en för att hämta vattenskottern som inte var av den nya modellen och stannde av sig själv och en efter dottern. Efter den turen i vattnet följde 3 dagar av jobbig förkylning och lite feberfrossa. Fast vad gör det när vi gjorde en bra gärning. Haha ja det var tider och det är alltid trevligt att tänka tillbaka på de tiderna. Kan erkänna att jag saknar de stunder med M. Vi hade alltid något hyss för oss.
Vet inte hur vi kom på den ideén med att vi skulle göra en luftballong. Vi visste till och med hur vi skulle göra den och av vad. Vilka ideér man hade på den tiden. Vår luftballong kommer aldrig upp i luften men, vi försökte verkligen men, med utan resultat. Vi slängde hennes lillbrors kläder i soptunnan bara för att vi tyckte de var fula. Haha så arg hennes mamma varpå oss men, vi ville inte att han skulle bli retad för sin hemska kläder så vi menade ju bara väl.

Sen igår har jag tänkt tillbaka mycket på gamla minnen och vad jag saknar ibland. Det är alltid trevligt att drömma sig tillbaka till barndomen och på alla dumma saker man gjorde då. Som man nu bara sitter och skrattar åt. Funderar faktiskt på att göra en Scrapbook bilder och sen skriva ner lite om de dumheterna man gjorde när man var liten. Det hade faktiskt varit väldigt kul. Det får nog bli ett ett projekt efter de andra Scrapböckerna är klara. Fast det hade varit väldigt kul. Så man kan titta tillbaka och bara minnas. Kanske jag och M ska ha en lite återträff efter den är klar och skratta och minnas allt. Förresten ska jag berätta för henne om min idé till helgen då jag ska åka upp och hälsa på henne. Ska bli så rligt var nog evigheter sen vi träffades. Fast vi har alltid varit som syskon hon och jag. Det sa vi alltid när vi var små. Att vi var tvillingar som var adopterade till två olika familjer men, som redan i 2 års ålder träffades på nytt igen. Det var kanske inte så konstigt att vi sa så som att vi båda är födda på samma dag och det bara skiljer 12 minuter på oss. Hur liten kan världen vara. Helt plötsligt bodde vi 500 mter ifrån varnadra. Än idag kan jag känna att hon är en del av mig fast vi inte är syskon på riktigt men, vi har alltid varit som syskon och jag har alltid sett henne som en tvilling. Trots våra disbyter så finns de ändå något som för oss tillsammans. Hon flyttade och jag tog det väldigt hårt men, jag är glad som fortfarande har kontakt med henne.

Ibland är det bara skönt att drömma tillbaka.