Idag går alla mina tankar till de anhörigas familjer.
I lördags hände det igen.  Det var nu kanske 4 år sen sist.
Vid 17- tiden inträffade en bilolycka med ett tragiskt slut.
2 killar dog.
Man fäller tårar fast man inte känner killarna så bra men, man vet vilka det är.
I våras festa jag med 1 utav dem och han har en liten son med.
Så hemskt han får aldrig se sin son växa upp och hans son får aldrig träffa sin pappa.
Oki är han speciell men, ingen förtjänar att försvinna så.

Man tror att sånt händer aldrig mig. Sen plötligt händer det.
Det är många som blir ledsna och oftast är det unga människor som är inblandade.
Jag riktar alla mina tankar till de berörda och fäller ytterligare några tårar.
Jag kramar om alla mina vänner som kände dem bättre än vad jag gjorde.

VIla i fred killar. Ni finns i mina tankar



Jag hoppas att det inte inträffar något sånt här trist med nu.
På min grundskola verkar det som att en i varje årskurs dör.
Vi vill inte att det ska ske mer nu.
Vi är trött på att sörja. Vi vill skratta, njuta av livet och hitta nya äventyr. Inte sörja våra kompisar.