Jag saknar att ha någon att vakna upp tillsammans med.
Jag saknar att ha någon att äta frukost tillsammans med.
Jag saknar att ha någon att sakna.
Saknar någon att vänta på efter jobbet.
Jag saknar även ett samtal eller sms med orden kommer snart.
Jag saknar någon att gå och handla mat med.
Jag saknar någon att somna tillsammans med.
Vem vet? Det är kanske dig jag saknar?


Idag när jag träffa Malin blev jag så avundsjuk.
Såg verkligen hur lycklig hon var.
Hon är gift (har dock inte träffat hennes man), hon har en super söt liten pojke André som är lite mer än 1 månad nu och bor i ett fint hus (de håller på att renovera det) tillsammans med hela hennes lilla söta familj.
Är så glad för hennes skull.
Hon visste att han var den rätten. Hon visste att efter 5 år och sommaren innan hon skulle fylla 21 att hon gjorde rätt som sa JA i kyrkan.
Att känna att det är så rätt att det blir giftemål i sån tidig ålder är modigt.
Jag önskar Malin och hennes familj all lycka i framtiden.

När vet man att det är rätt?
Har du gjort något eller träffat någon som gjorde att du visste var rätt?