Kurator och en liten pepparkaksgubbe

SUCK - Är fortfarande sjuk känns som det aldrig vill försvinna, Har ringt och sagt att jag inte kan jobba imorn. Gå ju inte blir trött bara jag dammsugar lägenheten. Sen ringde Jörgen och sa att lilla Sofia med var sjuk. Väldigt tråkigt får jag inte träffa henne imorn men, samtidigt bra som att jag heller inte är så frisk.

Idag har jag varit hos Kuratorn. Ska vara där minst 1 gång i veckan och idag kände jag verkligen att jag behövde gå dit. Dert värsta jag vet är när någon frågar en fråga som man inte vet svaret til lsen frågar dem men, varför tror du det är så? hallå jag vet inte varför det är så. Jag vet inte så sluta fråga. Blev riktigt arg där inne idag och kände att jag bara ville gå därifrån men, ändå satt jag kvar fast jag inte alls kände för det. På vägen hem var jag väldigt nedstämd. Har haft så otroligt mycket att tänka på denna veckan och värre blev det på vägen hem. Jag har gjort mycket som jag kunde gjort annorlund men, tyvärr kan jag inte vrida tillbaka klockan hur mycket jag än vill. Vill vrida tillbaka klockan en hel vecka och få göra om denna veckan. Hur kunde det bli så?
Tankarna som surrade runt i huvudet igår var väldigt jobbiga och känslan att ångra något var väldigt stark. Vet inte varför jag inte mår så bra denna veckan. Jag sover väldigt dåligt och ibland gråter jag mig till sömns. Vad händer varför nu? Jag börjar bli rädd för mig själv. Trots mitt jobbiga samtal hos kuratorn och alla tankar beslutade jag att gå och kolla på lill killen som var pepparkaksgubbe i Värdshusets Lucia tåg.

Han var så söt. Med lätt bruna kinder och den stora hatten gick han där med ett leende som jag aldrig kommer tröttna på. Han är såå söt och när han såg att jag fotograferade han - Hej Linda! haha hur gulligt som helst. Han var väldigt glad idag min lilla kille. Tjejen och han var tillsammans igen och sprang runt och pussade varandra. Haha det är verkligen såå söta att se på när de pussas. För 1 ½ timmes stund glömde jag bort mina egna problem och bara kollade på barnen. ida, Mathilda och Ida känner mig så bra vet när jag inte mår bra och är ledsen och fick massor av kramar av dem hela kvällen. Jag kan inget annat än älska dem. Jag tror de känner på sig att jag inte trivs och är rädda att jag ska flytta igen. De blir såå ledsna när jag gör det. När jag flyttade ner till Tyskland vill André inte ens prata med mig och Mathilda bara grät när vi pratade i telefon och Ida hade sitt sätt. Usch det var jobbigt.



Nu har det börjat snöa och jag ska vara osmart och gå ut och gå en runda måste det när jag har så många tankar annars får jag ingen sömn överhuvudtaget.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0